Är tonåring ett sjukdomsbegrepp?
Hur kommer det sig att omgivningen och föräldrar har sådan förståelse för tonåringar?
Diskussionen uppdagade sig igår kväll då vi hade lite synpunkter på att Oskar skulle göra färdigt sina läxor, det blev mycket stön och stånk för han hade kört fast i en skräcknovell som ska vara inlämnad idag. Vi rekommenderade då att han skulle gå och ta en dusch, borsta tänderna och göra sig färdig för kvällen så kanske det skulle lossna med knorren på berättelsen.
Direkt möts vi av mothugg, hallå.........vi kanske har lite mer erfarenhet än en 14 åring, då hör jag mig själv säja till Mannen
- Ta det lungt han är ju i tonåren.
Och???
Det handlar naturligtvis inte bara om detta tillfälle utan 5 tillfällen om dagen där vi blir ifrågasatt av den älskade fjortisen.
Förra veckan var jag på föräldrarmöte och då var ju polisen där och informerade vilket jag skrivit om innan, men en sak som han sa slog mig igår.
Det var en förälder som frågade hur man kan märka att ens barn börjat med droger, och då var det boffning på tapeten. Då svarar polisen:
-Var uppmärksam om ditt barn verkar frånvarande, torra partier runt munen och näsan, väldigt trött, orolig i kroppen, humörsvängningar. Han avslutar dock med att poängtera att det är ju symtomen för era tonåringar=)
Jag undrar igen, är tonåring ett sjukdomsbegrepp?
Då finns det säkert bot för alla förväxta Alfons Åberg idoler.
J
24 september 2009 08:16
Hälsa Alfons ! He, he...
ylle
24 september 2009 09:22
Äsch,det är inget sjukdomstillstånd, bara en utvecklingsfas i livet, och en viktig sådan. Därför förstår jag inte alla föräldrar som ursäktar de mest oförskämda beteenden från sina tonåringar med kommentaren "såna är tonåringar..."
Viktigt att lära ungarna oavsett ålder hur man beter sig rätt. Det är min åsikt.
http://ponnyflickornnasblogg.bloggplatsen.se
Nettis
24 september 2009 12:51
VA BRA DU SKRIVER OM DETTA!!! Varför säger folk alltid just "ja men det är typiskt för när man är tonåring" eller "såna var vi oxå i den åldern"...!!! JAHA, men det betyder väl inte att man behöver acceptera att dom oxå bär sig dumt åt eller gör fel???!!!
Man måste ju försöka ändra på det som man själv gjorde fel. Annars kommer ju ungdomar bli odrägliga till slut!!! Förstår du hur jag menar?!!!
Att URSÄKTA dom med att vi minsann var likadana, är ju detsamma som att tycka att det är ok att man uppför sig illa, eller skiter i allt, BARA för att man är TONÅRING!!!
Bra skrivet gumman ;) !
Kram!
http://bunkerboende-nettisochmoses.bloggagratis.se
Ann-Louise
24 september 2009 13:31
Jaaa du, vad har de för diagnos måntro? Entoniga svar, "jag ska bara" och "sluta tjata" verkar räcka för konversationen med oss som föräldrar. Och disträ! Min 14-åring kan svara på 10 frågor på raken från mig, klart och redigt. För att i nästa stund undra vad jag menar, så där har ju inte han sagt!
Fast lite förståelse också...jag minns åtminstone själv att det var rätt kämpigt att vara tonåring...
http://40taggaren.bloggagratis.se
Rosie & Harry
24 september 2009 13:53
Det var mycket bra skrivet:)
Förstår hur ni har det så har vi det med med 2st som hela tiden fråga sätter vad vi säger till dem. Kan väl köpa lite att det är lite jobbigt för dem men de måste ju ta ansvar för det de gör och säger brukar jag säga till mina. Men på något konstigt sätt så har de även svar på det. Själv tycker jag att det är en jobbig ålder de är i:) när de är på det här sättet.
Ha nu en bra dag och ha du mer att skriva om tonåringar så ska jag verkligen vara den som läser det:)
Ha det så gott, kjamen
http://bearclaw.bloggplatsen.se