Känner mig grymt rastlös och uttråkad, skulle ha gett mig på fönsterputsning idag men kan knappt inte lyfta högerarmen, det bränner som eld i nacken och skuldran. Grått och mulet är det också, inte ens middag har jag lust att laga, så det får bli ett besök hos Robertos när Mannen och sonen kommer hem.

Igår styrde vi kosan mot Runsten och Äggröran, en liten marknad med lokala produkter på östra sidan av ön.

Min högra skuldra tokvärkte och jag ville komma fram snabbt till byns lokala handlare för att köpa någonting som lindrar värken. Jag svänger in på parkeringen vid butiken och där står två småpojkar av utländsk härkomst, bilen parkerar jag inte helt lagligt framför en återvinningskontainer och kliver ur.

Då kommer ägaren till butiken med stormsteg emot mig i gråa mjukisbrallor med jättemagen, gul påskskjorta och tofflor. Ur munnen kommer ett mycket irriterat ljud som säger att endast kunder får parkera här, jag tänder då till, eller rättare sagt jag överreagerar kraftigt och nästan skriker till honom att jag ska in och handla i hans butik. Väl inne i butiken möts jag av halvtomma hyllor, två fnittrande flickor i hucklen, och det var inte för att det är påsk, jag ställer då frågan till en av flickorna som aggerar expedit om de säljer Voltaren.

Hon ser ut som ett frågetecken och jag ger upp då jag inser att svenskan inte är modersmålet, jag går ut ur butiken och ser då pappabutiksägare skrika Ali, Ali typ 150 gånger åt den äldre sonen, där finns även mammabutiksägare med en microvågsugn i famnen, mormor rörandes i grytorna, de sålde Kurdisk mat utanför butiken av två äldre söner som hade en viss likhet med medlemmar

ur Al-Q rörelsen.

Visst är det bra med ett blandsamhälle men om den Handlaren blir kvar i Runsten så är det ordet ödmjukhet och smicker till byborna som gäller, han har även ett pris på hyllan och ett dyrare när varan väl hamnar i kassan, till svar om det säger han att butiken är hans och han bestämmer.

Hela situationen känndes som det var tagen ur en Josef Fares film.