Nu är mamma hemma igen efter en jobbig tid på sjukhuset, det känns fantastiskt att det har gått så bra till slut. För i ärlighetens namn så visste vi inte för sex veckor sedan om hon skulle överleva.
Med en krossat skallben och svåra hjärnskador i pannloben så var det väldigt kritiskt, det var till och med så att kirurgen på NIVA i Linköping inte var säker på om op skulle fungera, men han gav sig fan på det och han gjorde ett kanonjobb.
Sedan hur behandlingen i Kalmar var den första tiden ska vi inte tala om, men efter massor med möten, kritik, svett och tårar så lyckades jag och Systeryster få ordning på mammas behandling.
Jag är glad, stolt och djävligt tacksam för våran insatts!!
Eller hur Systeryster!!!
Mia
9 september 2010 21:06
Det SKA ni vara, tur att ni är som ni är! Alla har det inte så, tänk på dom stackarna som inte har nån familj som kan ryta till. Bra jobbat. Kram.
Astrid
9 september 2010 21:09
Härligt att höra att din mamma har fått komma hem igen :)
Glad för er skull.
Underbara döttrar har er mamma, så som ni har kämpat för att hon ska få en bra sjukvård.
Ni är guld värda, du och din syster.
Kramar till er alla.
http://www.harptjarnen.hundsida.se
Annette
9 september 2010 21:13
Ja sys det är jag med. Och jag tror att även personalen på avdelningen när dom tittar i backspegeln är imponerad över våran kamp och jobb vi gjort för mamma.
wiper
10 september 2010 16:25
Vad härligt att din mamma är hemma igen och att det gått så pass bra. Ni har verkligen fått kämpa mot dumhet emellanåt, bra gjort. Vilken bra kirurg också. Min man fick en hjärtinfarkt för 5 år sedan och blev opererad i Linköping. Dom var superduktiga och hittade även ett hål i hjärtat som han gått omkring med hela livet utan att veta om. Det försämrade hans livskvalitet och dom lagade hålet och det har nu funkat jättebra i flera år.
Härligt för din mamma också att få vara på hemmaplan.
Ha en fin fredag
kram
http://wiper.bloggplatsen.se