I måndags styrde vi kosan ner mot Malmö och Köpenhamn, vi hade valt att köra över Österlen för att se detta vackra landskap. Under bilfärden får jag samtal och när jag talat färdigt så väljer jag att lägga mobilen i famnen, vilket var oerhört klantigt. Väl framme i Kivik så gör jag en fulparkering, dvs på en grässlänt vilket gör att jag märker inte att telefonen glider ner från min klänning och ner på gräset. När vi tre timmar senare checkar in på hotellet i Malmö så upptäcker jag förlusten, jag letar i bilen, jag letar i väskorna, jag letar i bilen igen men utan resultat.

Lånar hotellets dator och ringer till närmsta hotellet i Kivik men det är bara en telefonsvarare, ringer då sedan till fantastiska Johanna på Buhres fisk i Kivik och frågar henne snällt om hon kan gå bort till platsen där jag parkerade och se om hon hittar telefonen, under tiden så ringer Mannen min mobil och vips så svarar hon.

Det finns änglar och hon är en av dem, att hon sedan postade telefonen till Malmö så att vi slapp att köra 10 mil extra är ju guld värt. Imorgon ska jag skicka henne ett gäng med trisslotter och jag hoppas verkligen att hon vinner!!