Ikväll så ska jag göra en saffransdoftandes laxgryta/soppa med vitlöksbröd och ett glas vitt!

Solen och Vindarnas Bechamel Brule (liggandes) och Bedykins Chagall!

Vaknade 03.40 med hon fodralklädda Serhnoltskans schlagerlåt for sjungandes genom mitt huvud, vad gör hon i mina drömmar och med den låten?

Salt och Peppar och Boom, Boom....

No red line!

Jäklar anamma vad det har snöat idag, vi har skottat och plogbilarna har gått för fullt, vilket är trevligt att även de får lite intäkter iår! Utemöblerna hos oss står fortfarande ute och ser ut såhär ikväll!  

Men framför oss om ett par veckor har vi ju solsken och värme, som jag längtar!

Bästaste stranden i Kata!

Godaste maten på favvo krogen!

Och en strawberry margarita på mysbaren!

Hjälp, hur gör man för att få en snart 17 årig "slyngel" att ta sig upp självmant på morgonen?

Jag vill inte ha några tips om att låta honom sova vidare, missa skolan, få dåliga betyg och därmed lära sig, nej jag önskar ett konkret tips på hur en tonåring kan trigga sig att kliva upp arla morgon!

Eftersom jag själv alltid är uppe med tuppen och har varit det även i undomen så har jag svårt att förstå det här med morgontröttheten!

Sitter och tittar på väderprognosen och ser att det ska komma 3-4 dm snö imorgon och kallt som som i Sibirien ska det visst åxå bli. Och värst ska det bli på Öland, det är väl lika bra att ta allt elände på en gång så är det ju gjort.

Historien ang Invaliditetsintyget som jag skulle få från Kalmar sjukhus och avd 15 ang mamma går snart till historien, av en sköterska så fick jag besked att läkarna inte vill fylla i pappret utan en anhörig får göra bedömningen och efter det skriver läkaren under, av en annan kom beskedet att de överhuvudtagen inte lämnar ut dessa intyg utan jag måste vända mig till mammas Husläkare.

Och det var ju inte så att Husläkaren jublade när jag bad om Intyget, det var mycker knirr och knorr, men jag ska skicka det till honom och så får vi se vad resultatet blir.

Idag ska jag ta fighten med Folksam vare sig jag vill eller inte, den 4 august 2010 så anmälde vi mammas olycka då vi visste att hon skulle överleva samt vilka men det blev.

Vi har skickat in mängder med dokument till försäkringsbolaget men inte fått någon respons tillbaka, den "fantastiska" handläggaren som först hade hand om mamma har lämnat över det till ännu en lika "fantastisk" kollega, och denna kollega sitter antingen i möte, upptagen i telefonen eller är oanträffbar.

Jag har lämnat meddelanden på meddelanden men utan resultat, börjar faktiskt att fundera på varför man har försäkringar överhuvudtaget!

Och inte nog med det, jag mår illa också och skulle bara vilja dyka ner bland kuddar och täcken igen, men det är bara att bita ihop och kasta sig ut i vinterkylan!

Jag kommer att drömma om trappsteg och flyttkartonger, visst man får ju starka ben kanske en lite fastare rumpa, men även ryggskott.

Var så glad att jag hittat ett bra förråd att ha mammas saker i, ett förråd med värme i en källare men dessa förbannade trappor, upp och ner, up och ner, imorgon är det alla möbler som ska ner och sedan kvarstår städningen.

En sak kan jag då lova mig själv att detta var den sista flytten som jag kommer att utföra, det finns ju faktiskt folk som har det som levebröd!!