Snart börjar det att dra ihop sig till Islandsresan och jag känner sakta en pirrande känsla komma under mina fötter, det är ett typexempel på att jag börjar bli lite nervös, och då menar jag lite.

Just nu bekymrar jag mig inte för flygresan utan mer om vad jag ska ha för kläder med mig, det är ju inte direkt sommarvärme och heller inte vinterkyla!

Trevliga problem såhär en måndagmorgon!

Det blev räksmörgås till middag igår, kanske den godaste någonsin, jag gjorde dem på ett sagolikt gott majsbröd, grundade med Romansallad, gurka och cocktailtomater, på brödet lade jag ett lager med majo, två skivade ägg, naturell och wasabimajo på äggen, ett lager med handpillade räkor och nymald svartpeppar, tre droppar färsk citronsaft och voila, färdig att avnjutas med ett glas vitt vin!!

Tänk att det första jag tänkte på imorse var om det ska ble en fredag med en smarrig räkmacka till middag eller om jag ska slå till på något annat. Det är ju märkligt vad fredagarna gör med det mänskliga släktet, dagen liksom flyter förbi i en enda lång afterworkkänsla, på mitt jobb talat vi mycket om just det matlagning och vad vi ska äta till helgen, mysigt!

Men nog om detta nu är det snart dax att köra över lilla bron, dra igång arbetsdagen för att klockan 10 ha ett mycket intressant möte, tror det kommer bli tufft för tuppen i hönsgården.

Hoppas jag hinner ut i skogen en sväng i eftermiddag innan mörkret lagt sig, det ska ju bli +9 grader och strålande sol på ön idag!

Första gången ever som några barn har vandrat in på vår gård med masker för ansikter och ropat trick or treat, hundarna blev galna och skrämmde nog kidsen mer. Jag sa att det finns inget godis så nu får ni busa

-Va?? inget godis fick jag till svar

Jag gick in och rotade igenom skåpet och hittade tre ynka klubbor och sa lite snällt, ni får dela....hur man nu delar på en klubba!

Haha, chokladpralinerna behåller jag för mig själv!

Tittar på tv4 fakta och vet att man inte ska dömma vissa folkslag, men här verkar verkligen inte alla hästar stå i stallet! Att leva för att slåss och döda, det verkar inte helt normalt i min värld i alla fall.

Mörkrädd blir ordet!

Grattis, ett fint och värmande ord, grattis är bara glatt och positivt, och tänk vad glad jag blev när jag gick ut på FB imorse och en massa grattishälsningar trillar ju in. Ett grattis till att bli äldre, ja det måste ju puschas framåt för vem vill väl egentligen bli äldre, inte jag  i alla fall, ännu ett år närmare femtio.

Jag erkänner, jag har åldersnojja, när någon frågar om min ålder så hoppar jag inte direkt högt och skriker 48, jag snarare mumlar något ohörbart och hoppas på att personen bara hörde 40.

Fast de vackra rosorna som mötte mig idag när jag kom hem gör att jag ändå kanske vill ta den här födelsedagen!

Kan bara inte släppa detta, har nog lite dåligt samvete för att jag inte sa något. Idag så var jag och mamma inne i Kalmar och besökte diverse affärer, inne i en butik så är det gångar man ska följa för att kunna se hela sortimentet för att sedan ta sig till utgången, ungefär i mitten av butiken så dök en kvinna upp ur intet och gick framför oss.

Den doft eller snarare odör som spred sig från henne var inte att leka med, alltså hon luktade fruktansvärt illa och jag tänkte genast på min frispråkiga mor att, snälla säg inget nu. Efter mycket om och men kunde vi  gå förbi henne och öppna upp våra doftsinnen igen. Nu ångrar jag mig verkligen att jag kanke inte peppade mamma att säga något, eller ännu bättre säga något själv.

Är lite kluven i denna fråga men hur ska man på ett vänligt sätt tala om för någon att personen i fråga

stinker som en skunk?

Det är ju lite lättare att påpeka om någon doftar gott än tvärtom.