Sitter och tittar på The big 4 och sonen kläcker en kommentar om att där hade han velat att vi skulle stå längst framme!

Bara tanken ger mig ångest, att stå längst fram och veta att det är ca 50' personer bakom mig, gahhh.

När jag och Mannen träffades så skulle han ta mig på en konsert, det var Aerosmith som spelade i Stockholm 1993, vi gick dit och redan vid entrén så kände jag på mig att detta kommer jag inte att fixa.

Att utsättas för sådana stora folkmängder gör mig lite lätt nervös, eller rättare sagt skitnojjig, så jag fick uppleva konserten på ett inghägnar område där alla rullstolsburna var.

Helt perfekt, ingen trängsel och inhägnat, men kanske inte så romantiskt