anonym81

8 november 2009 08:19

Hej
tack för dina värmande ord!
Jag brukar kommentera andras sidor också.. och ett tag var jag väldigt aktiv men inte fick jag några fler kommentarer för det.. =) ... men det gör inget...=)
är inte så ledsen som jag låter.. mer det att jag har tappat motivationen att blogga.. kanske har det att göra med att jag sitter så mycket framför datorn när jag pluggar också... att jag blir som less att trycka på tangenterna...

i övrigt tycker jag du har sååå fin bloggsida... du anstränger dig verkligen för din blogg... Sååå kul att se!!!

GladaKatarina

8 november 2009 13:24

Wow! OJ! Svårt att motstå... 8-) Hmmm, livets goda.

Den absolut bästa känslan, den som ger livet djup och klarare färg, är det där speciella mötet med en annan människa. Känslan av att förstå och vara förstådd. Känslan av att ha gått genom öknen och äntligen nått fram till havet. Att kunna öppna sig och veta att man blir förstådd och omtyckt för den man är. Den kombinerade känslan av trygghet och äventyr! :-)

Nettis

8 november 2009 15:50

Åååh... jag har kollat i klosterböcker sen en månad tillbaka, för att jag har en längtan efter att få uppleva tystnaden och stillheten på ett kloster... Det har jag velat i säkert tio år. Men det är först nu som jag har börjat kolla runt :) .
För mig skulle det verkligen vara livets goda :) !

Tyvärr skulle jag väl inte få med mig någon på en sån övernattning... Speciellt ingen som skulle vara tyst och låta mig vara ensam... hihihi!!!
Och... jag är alltid orolig för att åka iväg, speciellt så långt, pga min panikångest... :-/ .

Men den som vinner en hotellvistelse kan ju verkligen skatta sig lycklig :) !
Ska tipsa syrran om "tävlingen" ;) . Hon och Renaldo skulle verkligen behöva komma ifrån all renovering ett tag, fniss!

Roligt att du gillade min "nya" blogg :).
Kram!

ylle

8 november 2009 19:52

Ja Du har verkligen en skön och personlig blogg, Mita!
Jag skulle verkligen behöva en miniweekend med min livskamrat, just nu stirrar vi på varandra som tjuren mot tjurfäktaren, vi har likadant humör båda två och ryker ihop ibland, nu när det är novembermörkt och trist så är jag en riktig bitch, så om jag kunde bjuda med honom på nåt trivsamt vore det nog nyttigt för bådas humör... *please*

Yvonne

8 november 2009 21:15

Det godaste jag vet i livet är Renaldo, Michelle och Judith!
När jag är med dom, tillsammans, eller var för sig, så är mitt liv komplett! Det behöver inte hända något speciellt.
En utflykt med picknick eller korvgrillning räcker så gott.
Då är vi alla nöjda! =)

Vinner jag, tar jag med mig min älskade man,
för han sliter så hårt hela tiden för att få ihop pengar till huset, samtidigt som han renoverar och går i skolan!
Så han förtjänar lite ledigt från allt!

Kram kram!

ylle

10 november 2009 10:33

Nåå hur går det nu med "tävlingen"???

susanne

12 november 2009 10:47

jag en halv sliten 6 barnsmamma med huset fullt med liv och stök.. en dubbelarbetande man ... skral ekonomi då tyärr bara ena har inkomst inte jag.. skulle behövas en egen tid med lyx som att få vakna själv med sin älskade man...
äta frukost i lugn ock ro...